Fick ett freaky telefonsamtal på jobbet

Jag: Restaurang Table 20
Gubben:  Ah hallå, har jag kommit till T&T?
Jag: Ja, jo gamla T&T, Table 20...
G: Har ni pizza där?
J: Jepp, det har vi.
G: Har ni utkörning?
J: Nej tyvärr.. Det var vi inte..
G: För jag kan inte komma nånstanns, jag är på sjukhuset..
J: Jadu.. Venezia och Italia har utkörning!
G: Har testat dom, de tar inte kort...
J: Nehe, tyvärr... Kan inte hjälpa dig..
G: När slutar du ikväll?
J: Ehhh, nio........
G: Eh det här kommer låta jävligt dumt men, vet vart psykiatriska kliniken ligger?
J: eeeh ja...
G: Kan inte du köra ut mat till mig när du har slutat?
J: eh nee.. jag kan inte ta med mig kortterminalen, har ingen bil heller..

osv.. osv... Alltså, jag var livrädd, han höll på ett tag till. Hade fan aldrig åkt ut dit själv, inte ens med någon. Börjar fundera på om jag ens skulle kunna köra ut mat överhuvudtaget. Man vet ju inte vad det finns för människor, men jag ska väl inte döma gubben egentligen, han kunde vart hur schysst som helst. Det var iaf läskigt ändå, han visste vem min pappa var... Jaja.. Så är det med att....


Va hos Stoffen efter jobbet, kollade rulle, 3:10 Yuma typ hette den, med Russel Crowe och han som spelar Batman och i American Psycho... Helt okej film, liiiite seg.. Nu blir det nana!

Natti