Jag vill veta, och vi ska prata. tack.  Så jävla konstigt allting, kan ju inte berätta för att jag inte kan avslöja hur jag vet allt. Bilden av dig vändes upp och ner på bara några timmar. Eller är det bara du som inte har hittat dig? Första gången jag såg dig, så vilsen, så liten, så blyg. Men du växte och växte och blev min trygghet, min underbara sida, MIN. Det enda jag har kvar är tårarna som är en bekräftelse på hur mycket du verkligen älskade mig. Vi ska prata, kommer jag att få svar på mina frågor?