Det är orättvist att det var just Fredrik som låg där i kistan de bar ut och sänkte ner i graven.
Man vill inte se någon man känner bäras ut på det sättet.
Begravningen var så vacker. De orden vänner sa om honom, det gjorde mig så varm inombords.
För det var så han var, den lille stollen! Man kände hur mycket man saknade honom,
men det kändes så bra efteråt. Att ha varit där, kunna göra en sista grej för honom.
Det jobbigaste var att träffa hans familj, hans mamma verkade så stark, så lugn.
Men det värsta var att se Fredriks bröder, dom får aldrig träffa brorsan igen :(
Det gjorde så ont att se dom så. Fredriks syster, hon är så liten,
hon verkade inte förstå att storebror inte kommer tillbaka något mer. :/ Men hon kanske gör det, på sitt sätt.
Fredrik, du kommer ALDRIG att glömmas!

Sov hos Stoffe inatt, hur mycket jag än sov så lyckades jag fasiken inte komma upp.
Jag somnade vid nio! NIO!!!! När Stoffe kollade på Lost... Sjukt.
Men jag gick upp sen och fixade lite och halvsov en del.
Men har sovit jättemycket, när jag kom hem la jag mig och sov i 2 timmar.
Jag förstår verkligen inte varför jag är så trött...
Nu måste jag kolla igenom matten lite till!

Puss på dig.