"I will always love you."
Fööööör fan, jag blir galen. Men det är bäst såhär för typ femtusende gången.
Alltid-alltid-alltid-alltid kommer jag att älska honom, så mycket.
Han hjälpte mig så sjukt mycket. Men det är inte detsamma längre, ledsamt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Är så förvirrad.
Det är mer smärtsamt än det som hände för typ 1 år sedan.
Tankarna tar all koncentration, tårarna väller över och mina läppar klarar inte av att le.
Stämbanden får inte fram något skratt alls.

I can make it, never ever give up.
I love you still, forever and ever.